Zurück!

Hallo Lieblings!
Nu är jag tillbaka!! och jag tänkte fortsätta vara det! Hur är det med mig då? Jo jag är frisk, nyinflyttad och kär. Okej, det sistnämnda har jag eventuellt varit ett tag och kan vara en av anledningarna att jag inte skrivit så mycket. Nu vet ni det. Nyinflyttad är jag sen igår då jag tog mina väskor och lämnade min källare för ett rum i ett litet kollektiv. Än så länge känns det väldigt bra. Jag bor tillsammans med en tysk tjej som jag tror är några år äldre än jag och som jobbar med något ekonomiaktigt (förstod inte helt när hon förklarade...). Rummet är SÅ fint (sitter där nu!) och lägenheten ligger precis mittemot Volksgarten vilket är en enorm park och just nu lyser solen in genom fönstret (Västläge<333) vilket får mig att längta till parkhäng och solskenspromenader. 
 
Nu ska jag packa upp mina väskor för att sedan hjälpa Simon att flytta till hans nya boende och sen tillbringa kvällen framför Skype med Maja<33 Ha det fint sålänge!
 
* * * | | En kommentar |

Krank

Riktigt dålig uppdatering här. När jag skrev mitt senaste inlägg kändes livet för bra för att vara sant och jag väntade bara på att det skulle vända och nu är jag där antar jag. I förra veckan agerade jag sjukstuga och den här veckan är det jag som är sjuk. De senaste två veckorna har jag alltså inte gjort så mycket mer än att gå i skolan och tagit hand om sjukdom. Kul liv alltså. Nu sitter jag i min källare och har en sådan konstig sjukdomskänsla. Jag har bestämt att stanna hemma från skolan och är ändå så pass frisk att jag ska försöka ta igen lite plugg.
 
Igår var vi i Bonn med klassen men jag var mest i en sjukbubbla och tänkte mest på att jag ville krypa ner i en säng så kanske inte den optimala dagen för ett stadsbesök. Hur som helst besökte vi "Haus der Geschichte" som är ett museum som visar Tysklands historia från andra världskrigets slut fram tills idag. För att vara ett museum var det helt ok! Sen besökte vi en stor Haribobutik (Haribo kommer från Bonn!) innan jag och några till tog första bästa tåg hem. Slut på dagen. 
 
Skriver här igen när jag gör något mer vettigt än snyter mig.
 
Tschüss!
 
 
* * * | | En kommentar |

Das Lächeln des Fuchses

 
För en vecka sedan laddade jag och mina vänner upp inför kvällen. Vi tog på oss våra karnevalskostymer, satt i en ring i ett spanskt kollektiv och tärningslekade fram ölklunkar. Sedan begav vi oss hem till Linas stora kollektiv där det var fest med dj i trappan, beer pong, jäger på toaletten, tyskaprat och förhoppningar. Väl hemma var vi ett gäng i en säng som pratade, fnittrade och nyktrade till. Gänget krympte, fredag blev till lördag och allt var annorlunda. Vi åkte till Köln, trängdes med folk, gäspade oss igenom en pastalunch och åkte hem igen. Karnevalen var mest någonting runt omkring. När man har fina människor runt omkring sig behöver man ingenting mer. Då räcker det att köpa hem vietnamesisk mat, kramas och boka en bussresa till Bryssel.
 
Den senaste veckan har gått fort. Just nu sitter jag i min hårda men ändå bästa fotölj i min källare och för andra gången den här veckan är jag helt själv. Jag umgås så himla mycket, mest hela tiden, men jag gillar det. Förutom  att umgås har jag tyskalektioner och nu är det bara tre veckor kvar av undervisning i skolan. Igår hade jag intervju/samtal med min kommande praktikplats och jag tror jag kommer trivas så bra. Jag fick prata lite om mig själv och blev visad runt på sjukhuset. Kvinnan som pratade med mig berömde min tyska och jag växte flera centimeter. Sedan gick jag igenom den lilla byn jag kommer ha min praktik i och solen sken. Det var en typiskt bra dag. Alla dagar den här veckan har varit så typiskt bra och jag förstår inte hur livet kan behandla mig så väl, men jag är tacksam för det. Jag ler och ler och ler. 
 
* * * | | 3 kommentarer |
Upp